Madeleine

Jag måste ha dippa till chips.
Jag måste ha smör på mackan.
Jag skulle aldrig bära begagnade kläder.
Jag klagar när jag måste plugga inför en tenta.
Jag har svårt att äta gurka utan aromatkrydda.
Jag skulle aldrig lämna mina hundar ensamma hemma mer än 5 timmar.
Jag dricker läsk nästan varje dag. Jag dricker sällan vatten från kranen.
Jag gnäller ofta om att där inte är något att äta i frysen, trotts att den är halvfull med mat.
Jag petar bort gurka och tomat från min snabbmat.
Jag bär en klocka som är dyrare än hyran på min trea.
Jag betalar massa pengar för hundutställningar som bara handlar om utseende.

Det finns så mycket som vi i Sverige, och västvärlden tar för givet. All denna lyx och välfärd gör oss till sämre medmänniskor. Att gnälla som småbarn över saker som kvittar, när det handlar om liv eller död.
Att ha mage att klaga över vår mat när det finns så många som svälter.
Att vi ens engagerar oss i nöjen och njutning på andras bekostnad.
När någon förlorar allt som betyder något i livet, så står du där och svär för att du missade bussen.
När oskyldiga liv plågas så solar du solarium och oroar dig för en finne.
När folk funderar på hur dom ska överleva dagen så tittar du ut över ditt hem och önskar dig något större, centralare och lyxigare.
När du vill gå ner 5 kg, står ett barn på gatan och ber om några ören för att inte svälta ihjäl.

Jag äcklas över hur vi beter oss. Titta dig omkring och inse hur bra du har det. 
Ingen kan göra allt men alla kan göra något.