ANN CHARLOTT ALSTADT

"Det känns märkligt att vandra på sommargatorna och veta att allt kan vara borta redan i detta århundrade. Mänskligheten är bara några grader från utplåning och vi har bara åtta år på oss att stabilisera och sänka utsläppen av växthusgaser för att hejda klimatets skenande in i apokalypsen.
  Vetenskapsjournalisten och miljöaktivisten Mark Lynas sammanställning av forskningsläget kring den globala uppvärmningen liknar en skräckroman av Stephen King. I Kings Pestens tid utplånar ett virus nästan hela mänskligheten. I verkligheten är det vår livsstil, och den energi den kräver i form av fossila bränslen, som hotar vår civilisation. Och framtiden är redan här. Monsunen dränker Bangladesh, på Kilimanjaros topp smälter isen, sydöstra Europa torkar, här hemma svämmade Småland över. Det är ingen väckarklocka, utan ett öronbedövande, tjutande larm.
  Inför Lynas förra bok Oväder reste han, under tre år, runt världen som väderdetektiv och samlade bevis för den kommande katastrofen och jag måste erkänna att jag då stoppade huvudet i sanden. Jag visste att domedagen väntade men vågade inte ta reda på exakt hur den ser ut. Sex grader har krävt att Lynas, enligt en intervju, cyklat till Oxfords bibliotek ca 5000 gånger och nu är det hög tid för oss alla att borsta sanden ur håret. Han sammanställer olika scenarion för vad som händer med det komplicerade system som är vårt klimat när värmen stiger grad för grad, vilket samtidigt blir en nedräkning för allt liv på jorden.
  Den goda nyheten är att vi har en chans att hejda utvecklingen. Om vi stabiliserar nivån på växthusgaser så kommer uppvärmningen att stanna på under två grader. Isar smälter, men det skulle kunna vara hanterligt för mänskligheten. Den dåliga nyheten är att detta måste ske före 2015 och sedan måste halterna av växthusgaser sjunka, annars smäller krutdurken av och en självrullande process sätts igång.
  
  Vid ett tre grader varmare klimat dör jordklotets lunga Amazonas, Sahara expanderar ned över Afrika och flyttar upp till vår sida av Medelhavet. Torka och översvämningar blir allt fler människors lott samtidigt som aggressiva orkaner flyger runt jorden. Men det värsta är att kolproppen går ur jordarna och metan frigörs när permafrosten släpper sitt grepp om den sibiriska tundran. Det betyder att mängden växthusgaser rusar bortom vår kontroll.
  Kedjeeffekten driver in oss i en ?femgradersvärld?, där ytterligare metangas frigörs ur de uppvärmda haven och undergången står för dörren vid massutrotningens sex grader. Världshavens metanutbrott skapar exempelvis explosiva eldbollar som glider in över land och får Hiroshima att likna ett nyårsfyrverkeri.
  Det tog naturen minst tiotusen år att skapa den senaste helveteskatastrofen, under permperioden, då bara några få livsformer överlevde. Människan ser ut att klara det på hundra år, enligt Lynas och FN:s klimatpanel, och min femåring riskerar att få uppleva en laglös Mad Max-värld.
  För orkanen Katrinas ödeläggelse av New Orleans gav oss försmak av ett framtida kollapsande samhälle. Det ekonomiska ? politiska­ systemet var oförmöget att bygga tillräckliga skyddsvallar, evakuera, hantera hjälpinsatser eller återuppbyggnad.
  
  Lynas ska läsas, inte bara som en miljöskräckis, utan också som en obarmhärtig kritik av det kapitalistiska systemet. Jag fruktar att världen inte går att rädda då marknadsekonomin är ett sådant irrationellt och primitivt sätt att organisera ett samhälle. Den enskildes profit går före de mångas behov. Vattenfalls uppdrag är ju exempelvis inte att leverera­ så billig miljövänlig el som det bara går, utan att göra så stor vinst som möjligt ? därför bryter de brunkol i Tyskland.
  Marknadsliberalismen har inte bara satt sig på det ekonomiska systemet utan också på våra­ hjärnor och skapat ett dumskallesamhälle där människor på allvar hävdar att frihet och identitet handlar om att konsumera. Det finns idioter som tror att det är en mänsklig rättighet att köra stadsjeep, vilket socialt och moraliskt är vår tids variant av att förmodernt sitta och skita direkt på gatan.
  Men tyvärr alla marknadsliberaler, det funkar inte längre att spela struts, någon form av planekonomi är lika nödvändig som de förtalade sociala ingenjörernas återkomst. Den demokratiska staten måste ?lägga livet till rätta? för medborgarna om vi ska ha en chans att överleva som art. Till och med de mest inpiskade marknadsanhängare måste inse att det bara är stenhårda regleringar av kapitalismen och inskränkningar av vår individuella frihet att skita ned som kan rädda jordklotet. Vänstern kan otippat göra come back på randen till avgrunden."

http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,1137102,00.html


Nå, är det någon som tror på det nu då??? Hallå, vakna!! *panik*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback